Statschefen är enda statliga företrädare som själv kan välja revisor till sin statliga verksamhet. Det gäller Hovstaten, den del av statschefens förvaltning där statschefsfamiljen utan offentlig redovisning kan tillgodogöra sig pengar, varor, tjänster, skattebefrielser och andra förmåner privat på statens bekostnad. Statschefen har inte valt en revisor från Riksrevisionen utan Evy Jakobsson från revisions- och konsultföretaget PwC. Jakobsson är även revisor i Kungl. Maj:ts Orden och ett stort antal allmännyttiga stiftelser med stora tillgångar och kopplingar till kungahuset och hovet. Jakobsson är dessutom verksam i ett flertal av kungafamiljens privata bolag liksom kungens enskilda familjestiftelser med miljardtillgångar. Ingen av organisationerna tillämpar offentlighetsprincipen. Jakobssons antal och blandning av revisionsuppdrag hos statschefen påverkar oberoendet mot granskningsobjekten. Vems intressen tillgodoser Evy Jakobsson ytterst när hon exempelvis granskar Hovstaten: statens eller statschefens privata intressen? I en anmälan till Revisorsinspektionen ifrågasätts Jakobssons integritet, professionella omdöme, opartiskhet, objektivitet och därmed laglighet som revisor.
Revisorsinspektionens besked är att myndigheten svarat anmälaren ett par månader tidigare med ett beslut om att det inte finns skäl att vidta åtgärder. Det är oklart om beslutet getts via e-post eller vanlig post, men oavsett har det inte kommit anmälaren tillhanda. Det innebär att treveckorsgränsen för att kunna överklaga beslutet överskridits. Därför görs en förnyad anmälan till Revisorsinspektionen.
Revisorsinspektionens chefsjurist svarar i en enda mening att myndigheten gått igenom anmälan men "att det inte finns skäl att vidta några ytterligare utredningsåtgärder". Trots en uttalad begäran i anmälan redovisas inte skälen. Inte heller vilka utredningsåtgärder som vidtagits. Ännu mindre redovisas hur de anmälda förhållandena är förenliga med lagen. Eftersom beslutet bidrar till att upprätthålla förhållanden som Revisorsinspektionen har i uppdrag att beivra, överklagas beslutet till Förvaltningsrätten.
Förvaltningsrätten avvisar överklagandet med motiveringen: "En myndighets underlåtenhet att vidta åtgärder med anledning av ett klagomål är i regel inte överklagbara beslut" och att underlåtenheten inte påverkat anmälaren. Domstolen hänvisar till ett rättsfall som rörde en felaktighet på en webbsida som bedömdes ha en obetydlig verkan för parter och andra. Att beslutet inte är överklagbart framfördes inte ens av Revisorsinspektionen. Den grundläggande frågan om revisorns avvikelser från lagen och Revisorsinspektionens underlåtenhet att vidta åtgärder berör inte Förvaltningsrätten. Därför överklagas domen.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen kan prövningstillstånd ges av två skäl. Det första är om ett avgörande är viktigt för rättstillämpningen. Det andra är om Kammarrättens beslut beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Men Högsta förvaltningsdomstolen finner inga skäl att ge prövningstillstånd, varför Kammarrättens beslut står fast.
Sammanfattningsvis har Revisorsinspektionen, Förvaltningsrätten, Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen aktivt bidragit till att underlätta för ekonomisk brottslighet hos statschefen.