7. Om statschefens otillbörliga bostadsupplåtelser
Utöver bostäderna i själva slotten disponerar statschefen runt 400 statliga lägenheter och villor. Nästan alla är permanentbostäder i Storstockholm. Absoluta merparten utgörs av antikvariskt värdefulla byggnader belägna i enastående miljöer som antingen ligger så centralt man kan komma i Stockholm eller i anslutning till de kungliga lustslotten. Enligt hovet är bostäderna till för “Kungl. Hovstaternas personal som får använda bostäderna under sin tjänstgöringstid vid Hovstaterna”. Varför statschefen behöver så många bostäder till sina anställda har aldrig utretts eller förklarats närmare. Varken riksdagens eller regeringens förvaltningar har några personalbostäder. Dessutom är statschefens bostäder fler än hovets fast anställda, varför det inte bara handlar om bostäder till personalen. I anmälan till Polisens nationella anti-korruptionsgrupp redovisas hur statschefen, i strid med bestämmelser bakom den statliga värdegrunden, utnyttjar sin ställning för otillbörlig vinning genom att upplåta attraktiva statliga bostäder med låga hyresnivåer till släktingar och andra närstående som varken är kungligheter, arbetar i statsledningen eller på annat sätt representerar Sverige.
Polisen skickar anmälan utan åtgärd omgående vidare till Åklagarmyndighetens högsta chef. Riksåklagaren beslutar att inte inleda en förundersökning med skälen att ingen av de anmälda gjort sig skyldig till brott som hör under allmänt åtal och att statschefen har åtalsimmunitet.
Men ingen i hovet och Fastighetsverket är åtalsimmuna. Att den anmälda bostadskorruptionen inte ens är värd en förundersökning står i skarp kontrast till vad som gäller andra statliga uppdragstagare, som exempelvis när riksdagsledamöter anmäls för otillbörligheter på bostadsområdet. Riksåklagarens beslut överklagas.
Riksåklagaren beslutar att inte ändra sitt tidigare beslut. Skälet är att beslutet varken kan överprövas eller överklagas om inte nya omständigheter framkommit, vilket riksåklagaren anser att det inte gjort. Hur ofta Polisen överlämnar en anmälan direkt till riksåklagaren för beslut är oklart. Men resultatet är desto klarare: anmälan kan läggas ad acta utan åtgärd och möjlighet att överprövas av någon annan än den som fattat beslutet. Det är partiskt och rättslöst, varför riksåklagarens beslut anmäls till JO.
JO finner utan motivering ingen anledning till åtgärd eller uttalande.
Sammanfattningsvis ser Polisens nationella anti-korruptionsgrupp, Åklagarmyndigheten och JO inga skäl att beivra bostadskorruption varken i statschefens förvaltning eller med koppling till organisationen.