Beskyddarskap har aldrig varit förenligt med öppenhet och konkurrens. Gårdagens patronage- och klientkultur, som idag har sin motsvarighet i beskyddarskap, var en del av en samhällsstruktur som inkluderade mutor, bestickning och nepotism. Eftersom beskyddarskap är en form av favorisering som gränsar till korruption har beskydden närmast försvunnit i svenskt samhällsliv. Numera förekommer beskydd främst i den undre världen. Och längst upp i den övre. Beskyddarskap är ett av statschefens största verksamhetsområden som även utgör stora delar av övriga vuxna kungligheters officiella representation. Antalet kungligt beskyddade organisationer kan vara fler än 400. Precis som kriminella beskydd kännetecknas av att det är beskyddaren och inte skyddslingen som drar det längsta strået är det, enligt boken Den kungliga kleptokratin, kungahuset som främst gagnas av beskydden. Det kan vara förklaringen till att någon utförligare redovisning av området aldrig har getts. Merparten av de kungligt beskyddade verksamheterna redovisas inte offentligt. I anmälan nedan har statschefen ombetts klargöra efter vilka lagar och regler beskydd tilldelas och utövas samt redovisa samtliga idag beskyddade organisationer.
Riksmarskalken svarar att beskyddarskapen är en tradition med gamla anor och att någon samlad information om de kungliga beskydden inte finns för offentlig redovisning. Svaret indikerar att verksamheten är både laglös och något som allmänheten inte har rätt att få information om, ett förhållande som inte gäller någon annan statlig verksamhet. Därför överklagas beskedet.
Förvaltningsrätten anser att det inte finns någon bestämmelse som ger rätt att överklaga hovets besked. Det spelar ingen roll för domstolen att statschefen med förvaltning är statlig verksamhet och att varken förarbeten eller någon bestämmelse i lagen uttalar att verksamhetens beslut inte går att överklaga. De grundläggande frågorna, att Statschefsämbetet varken vill redovisa beskyddarskapens laglighet eller vilka beskydden är, berör inte domstolen. Förvaltningsrättens beslut överklagas.
Kammarrätten avvisar utan motivering överklagandet. Domstolen ser med andra ord inga problem med Statschefsämbetets informationsvägran, inte heller Förvaltningsrättens skäl för att inte pröva vägran.
Även Högsta förvaltningsdomstolen avvisar överklagan utan motivering genom att inte bevilja prövningstillstånd.
Trots grundlagens krav på att det offentliga lyder under lagarna och att statschefen med förvaltning är en del av det offentliga, vill varken Förvaltningsrätten, Kammarrätten eller Högsta förvaltningsdomstolen pröva Statschefsämbetets vägran att redovisa efter vilka lagar och regler kungligt beskydd bedrivs. Fastän beskydd är nära förknippat med korruption ser domstolarna heller inga problem med att statschefen håller hundratals beskyddade organisationer hemliga för medborgarna. Därför anmäls Högsta förvaltningsdomstolens beslut till JO.
JO finner utan motivering ingen anledning till åtgärd.
Sammanfattningsvis har domstolarna och JO inga betänkligheter med att statschefen utan stöd i rättsordningen upprätthåller och hemlighåller en verksamhet som svensk offentlig förvaltning sedan länge rensat ut och som numera förknippas med kriminella och den undre världen.