Ett stort riskområde för otillbörligt beteende och mutbrott är offentlig upphandling. Därför har det ett stort värde för medborgarnas tillit till det allmänna att statschefen föregår med gott exempel och följer lagen om offentlig upphandling (LOU). Istället utgör statschefsämbetets system med hovleverantörer ett skräckexempel med de rättviseskador som uppstår när vissa företag på subjektiva grunder ges företräde framför andra, när statschefen medverkar till osund konkurrens och risk för kompisuppgörelser. Problemen förvärras av att statschefen hemlighåller vad företagen levererar och hovet betalar. Dessutom kan statschefen med familj dra fördel av hovleverantörerna även privat. Detta borde bekymra inte minst Konkurrensverket som tillsynsmyndighet på området, varför en anmälan gjorts till verket om att ingripa mot hovleverantörsystemet.
Trots en tydligt formulerad anmälan med en uttalad begäran att ingripa, svarar Konkurrensverket med ett standardsvar om myndighetens prioriteringspolicy, men säger inget om hur verket tänker agera om hovleverantörerna. Eftersom svaret gavs någon timme efter att anmälan inkommit, förväntades ett tydligare svar senare. Det kom ett efter flera månader och en påminnelse.
Konkurrensverket vill inte utreda systemet med hovleverantörer, men utan ange något skäl. Det innebär att verket utan motivering medverkar till att upprätthålla korruption i strid med både lagen och myndighetens uppdrag. Verkets agerande och brist på agerande anmäls till Justitieombudsmannen.
JO finner utan motivering ingen anledning att vidta någon åtgärd.
Eftersom Konkurrensverket varken vidtagit åtgärder, motiverat bristen på åtgärder eller förklarat hur systemet med hovleverantörer är förenligt med LOU, görs en ny anmälan och denna gång av föreningen Samtal med rättsstaten.
Konkurrensverket ger i sitt svar inget besked om hur myndigheten ser på systemet med hovleverantörer, varför ett påpekande görs om att ett motiverat beslut förväntas.
Konkurrensverket svarar att det inte finns skäl att granska de anmälda förhållandena, men utan att redovisa skälen. Ytterligare en anmälan ställs till Konkurrensverket och denna gång till verkets generaldirektör.
Än en gång svarar Konkurrensverket att det inte finns skäl att granska systemet med hovleverantörer. Och än en gång utan att redovisa skälen eller hur systemet är förenligt med LOU, trots att anmälan uttalat begärt det. Dessutom signalerar verket att det inte är värt att överklaga, men förklarar inte varför. Den informationen har kanske fått andra att avstå från att överklaga. Men inte Samtal med rättsstaten.
Förvaltningsrätten anser att Konkurrensverkets agerande inte är överklagbart genom att hänvisa till två tidigare domar av Högsta förvaltningsdomstolen som innebär att konkurrensmyndighetens hantering inte "har sådana faktiska verkningar eller påverkar andra förvaltningsorgans eller enskildas handlande som krävs för överklagbarhet". Att Konkurrensverkets agerande i högsta grad påverkar Föreningen Samtal med rättsstaten, vars målsättning är ett korruptionsfritt statschefsämbete som följer lagarna och reglerna bakom den statliga värdegrunden, ignorerar Förvaltningsrätten. Det gäller även den grundläggande frågan om att statschefsämbetet tydligt bryter mot LOU och andra regelverk. Likaså att Konkurrensverket varken har motiverat sin vägran att vidta åtgärder eller redovisat det rättsliga stödet för sin passivitet, trots att det uttalat begärts. Beslutet överklagas.
Trots alla frågetecken i både Konkurrensverkets och Förvaltningsrättens beslut beslutar Kammarrätten att inte pröva ärendet utan meddelar att Förvaltningsrättens avgörande står fast. Även detta beslut överklagas.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är målet varken viktigt för rättstillämpningen eller att det finns synnerliga skäl för en prövning. Därför medges inte prövningstillstånd.
Ett flertal enskilda personer, både fysiska och juridiska, har anmält det korrupta systemet med hovleverantörer till Konkurrensverket. Men Förvaltningsrätten, Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ser inga problem med att Konkurrensverket vägrar vidta åtgärder. Dessutom utan att myndigheten motiverar sin passivitet, redovisar det rättsliga stödet för sin vägran liksom förklarar hur systemet är förenligt med LOU. Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ser heller inga skäl att pröva Förvaltningsrättens beslut om att Konkurrensverkets agerande inte är överklagbart. Sammanfattningsvis har konkurrensmyndigheten och domstolarna satt i system att vränga lagen så att en förtroendeskadlig verksamhet i strid med lagen kan fortsätta.