Trots att Slottsarkivet är statligt, statligt finansierat och sköts av den statliga myndigheten Riksarkivet, lämnas enligt två avtal, ingångna mellan riksarkivarier och riksmarskalkar, dokument yngre än 70 år endast ut efter godkännande av riksmarskalken i varje särskilt fall. Den första överenskommelsen ingicks av en riksarkivarie samtidigt som han var kabinettskammarherre hos kungen, d v s den person som har mycket att vinna på att t ex forskare och journalister kan hållas borta från vissa dokument i Slottsarkivet. Att Riksarkivet i strid med uttalanden av regeringen, under jävsartade former i slutna rum och utan riksdagens godkännande kan göra upp om hur viktiga statliga dokument i rikets styrelse kan bli föremål för statlig censur på godtyckliga grunder, saknar enligt anmälan nedan stöd i rättsordningen. Det är ett förfarande som tillhör diktaturer och andra odemokratiska styren. Anmälan till Riksarkivet inkluderar även en begäran om att samtliga handlingar i Slottsarkivet ska hanteras som allmänna.
I strid med förvaltningslagens krav om att en "myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver", undviker Riksarkivet att reda ut flera frågetecken som anmälaren återkommande tagit upp med myndigheten. Riksarkivet har satt i system att besvara frågor med tystnad där myndighetens agerande kan ifrågasättas. Riksarkivet vill heller inte säga något om regeringens och riksdagens motsatta syn på Slottsarkivet. Kort uttryckt agerar Riksarkivet osakligt och partiskt till medborgarnas nackdel, varför ärendet överklagas till domstol.
Trots att Riksarkivet inte vill gå med på anmälarens begäran om att handlingar i Slottsarkivet ska hanteras som allmänna, anser myndigheten att något beslut inte fattats och underförstått inte kan överklagas.
Förvaltningsrätten anser att Riksarkivets besked inte är ett överklagbart beslut eftersom beskedet inte påverkat anmälarens situation på det sätt som krävs för att kunna överklagas. Frågan om huruvida berörda handlingar i Slottsarkivet är allmänna eller enskilda berör inte domstolen. Det gäller även frågorna om Riksarkivets osakliga, partiska och jäviga agerande till kungahusets fördel. Därför överklagas domen.
Högsta förvaltningsdomstolen finner ingen anledning att betvivla riktigheten i Kammarrättens beslut. Inte heller att det är viktigt för rättstillämpningen eller att det finns några synnerliga skäl för att pröva överklagan.
Sammanfattningsvis ser domstolarna inga problem med att Riksarkivet i strid med uttalanden av regeringen, under jäviga former och utan riksdagens godkännande kan göra upp om hur statliga dokument i rikets styrelse kan bli föremål för statlig censur utan stöd i rättsordningen.