14. Var finns och vad innehåller Lovisas juvelschatull?
Flera uppslagsverk, bland annat Nationalencyklopedins Kungligt genom tiderna (2010), redovisar att Karl XV:s hustru drottning Lovisa på 1800-talet testamenterade en mängd juveler till staten. Det handlar om smycken och juveler daterade till 1700-talet och som använts av tidigare svenska kungligheter. Sedan förra sekelskiftet har samlingen härbärgerats i ett särskilt skrin. Myndigheten Kammarkollegiet förvarar förteckningarna över de statligt ägda föremål som statschefen disponerar på de kungliga slotten. Hovet ansvarar för att förteckningarna hålls uppdaterade. Kammarkollegiet kan dock inte hitta juvelschatullet i någon av förteckningarna. En anmälan har därför gjorts till statschefen med frågor om vad Lovisas legat består av och vem som förvaltar juvelerna idag samt en begäran om att samlingen införs i Kammarkollegiets föremålsregister så att statsledning och allmänhet får full kunskap om drottningens gåva till medborgarna.
Statschefen har besvarat skrivelsen med tystnad, ett förhållande som företrädare och verksamheter i det offentliga inte får göra. Därför överklagas statschefens vägran att ge besked om de flera tusen diamanter och pärlor som drottning Lovisa skänkt till staten.
Överklagan avslutas med meningen: "Jag vill särskilt betona att det är statschefen, och inte hovet, som är min motpart". Ändå registrerar Förvaltningsrätten utan förklaring hovet som motpart. En rättelse skickas till domstolen.
Förvaltningsrätten avvisar överklagandet med motiveringen att det inte finns något beslut att överklaga. Trots att offentliga verksamheter har en skyldighet att besvara frågor och ta ställning när enskilda personer begär det, ser domstolen inga problem när statschefen vägrar göra det. Dessutom har Förvaltningsrätten utan förklaring satt hovet och inte statschefen som motpart i beslutet.
Förvaltningsrätten avvisade överklagan med skälet att det inte finns något beslut att överklaga. Därför tillställs statschefen en begäran om ett beslut rörande det som anmälan tar upp om drottning Lovisas smyckegåva till staten.
Utan att ha gett en förklaring till den felaktiga hanteringen av motpart översänder Förvaltningsrätten begäran till Kammarrätten som en överklagan av domstolens beslut.
Kammarrätten ser inga fel eller har några synpunkter på Förvaltningsrättens hantering utan beslutar att Förvaltningsrättens avgörande står fast. Därför överklagas domen.
Högsta förvaltningsdomstolen meddelar inte prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande står därmed fast.
Sammanfattningsvis har statschefen besvarat frågorna om Lovisas juvelschatull med tystnad. Lagen och dess förarbeten har aldrig uttalat någon rätt för statschefen att vägra svara på allmänhetens frågor. Någon domstol har heller aldrig uttalat en sådan rätt. Det talar för att befattningen som statschef omfattas av samma upplysningsplikt som övriga statliga befattningar och verksamheter.
Ändå avslår Förvaltningsrätten överklagan med motiveringen att det inte finns något beslut att överklaga. Det skulle i så fall innebära att så länge offentliga verksamheter och dess företrädare vägrar svara går inget att pröva förvaltningsrättsligt. Hur det stämmer med lagen klargjorde inte domstolen.
Anmälan var uttalat ställd till statschefen, överklagan riktades mot statschefen och i en särskild skrivelse uppmärksammades Förvaltningsrätten på att statschefen och inte hovet var motpart. Ändå satte rätten utan förklaring hovet och inte statschefen som motpart. Inte heller detta liksom vad som gäller Lovisas juvelschatull hade Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen några synpunkter på.